Om vissa begrepp

Olika begrepp används i alla möjliga innebörder. Detta kan vara besvärande när de används i en diskussion där de som diskuterar inte alls använder begreppet med en gemensam innebörd. Det är inte produktivt och gör diskussionen mer eller mindre meningslös. Exempel på sådana begrepp är konst, kultur och kreativitet. Sådana begrepp är problematiska. Olle Tivenius, som uppskattar, och verkar för, klara begrepp har åtagit sig att reda ut dem efter bästa förmåga. Dessa utredningar refereras nedan, med eller utan direktlänk. Avsikten är inte – åtminstone inte primärt – att tvinga på världen nya definitioner, utan att klargöra det innehåll med vilket de används av Olle Tivenius och inom Sensibus hemsida. Den som undrar över exakt vad Olle menar när han använder begreppen kan således ta reda detta. 

    Ett problem med de olika begreppen är att de är starkt laddade. Exempelvis är det värdefullt att vara ansedd som konstnärlig, eller som kreativ. Således ligger det i vars och ens intresse att hävda sin egen person eller sin egen verksamhet som konstnärigt eller kreativt betingad. Detta kan också vara skälet till att begreppen används på så många olika sätt: de anpassas för att korrespondera med den som använder dem. Därför är det inte helt enkelt att hävda definitioner, och av samma skäl finns det ofta intresse av breda och vaga definitioner.
    Konstbegreppet prövas i Det konstnärliga manifestet. Med referens till detta rannsakar Olle Tivenius konstbegreppet i sin essay Konstbegreppets problematik (2004a). Det visar sig vara svårt att hävda musik som konst och musikern som konstnär. Den musiker som gör anspråk på att vara konstnär eller syssla med konst måste avhålla sig från att definiera konstbegreppet.
    Begreppet kultur problematiseras av Olle Tivenius i hans artikel Vetenskap, kultur och konst: Begrepp och dess användbarhet (2004b) (Ladda ned ett utdrag i pdf-format till vänster). Kulturbegreppet ställer sig ofelbart i vägen för konstruktiv hantering av estetika.
    Även begreppet kreativitet utreds i en liten artikel, Om kreativitet (2011) (Ladda ned texten i pdf-format ill vänster). Är det verkligen så kreativt att spela som man – oreflekterat – brukar anta?
    Det mest angelägna begreppet, inom musikpedagogiken, och samtidigt det mest omöjliga, att reda ut vore musik. Inte ens Olle Tivenius vågar sig på ens ett blygsamt försök, inte ens i hemlighet. En liten tanke om saken presenteras av Christopher Small i Musicking (1998), där han framhåller ordet musik som ett substantiv och att det korresponderande verbet är musika. Sensibus ansluter sig till denna tanke, och konstaterar att musikandet, alltså aktiviteten, är intressantare än dess produkt, åtminstone ur musikpedagogisk aspekt.
    Vad händer med de fenomen som begreppen avser om vi omdefinierar dem? Det verkar finnas en utbredd rädsla för detta. Få vågar pröva eller ens tänka tanken på att begreppen inte alls är självklara. Gissningsvis bottnar rädslan i ångest för meningslösheten, att det skulle visa sig att allt man trott på, och hängivet vårdat, är värdelöst. Uppenbarligen är bilden av avgrunden starkare än visionen om en sundare och mer demokratisk musikkultur. Att välja det kända, även om det är den långsamma vägen till undergång, före det okända, är typiskt mänskligt – och definitivt varken kreativt eller konstnärligt.