Ämnet musikpedagogik
Musikpedagogik är ett ämne med många spår. Här presenteras enbart sådana delar av musikpedagogiken som Sensibus hanterar.
Begreppet musikpedagogik
Musikpedagogik som begrepp kan ha två innebörder. Den ena, som är den vanligaste, är som paraplybegrepp för allt som kan tänkas rymmas inom begreppets ramar. Den andra är som en avgränsad nivå där det rymmer mer abstrakta grunder som bottnar i filosofiska och ideologiska ställningstaganden om mål, medel och resultat. Nästa nivå blir då en metodnivå där man diskuterar hur man bäst uppnår de mål som den föregående (alltså den musikpedagogiska nivån) pekat ut. Exempel på sådana musikmetodiska spörsmål är diskussion om gruppundervisning eller enskild undervisning, eller gehörsundervisning alternativt spel efter noter. Utifrån vilka metoder denna musikmetodiska nivå anvisar dirigeras den didaktiska nivån, vilken således kommer att handla om vad som sker i undervisningssituationen. Denna didaktiska nivå hanterar exempelvis hur man bäst lär ut andningsteknik, anslag eller stråkföring.
Att diskutera musikpedagogik i den första innebörden, som paraplybegrepp, är mindre produktivt eftersom man så att säga inte kan diskutera mellan nivåerna; varje ansats till diskussion spårar ur därför att diskussionen hoppar mellan nivåerna. Av denna anledning sker diskussionen på Sensibus hemsida utifrån den andra innebörden av begreppet musikpedagogik, den där begreppet begränsas till en nivå som alltså föregår den musikmetodiska nivån, vilken i sin tur föregår den musikdidaktiska. I detta avseende skiljer sig Sensibus från mainstream.
Utifrån det föregående kan vi konstatera att den musikpedagogik som musiklärares utbildning vanligen omfattar egentligen handlar om musikdidaktik. Denna musikdidaktik är ofta – dock inte alltid – grundad i en för givet tagen musikmetodik, vilken i sin tur är grundad i en för givet tagen musikpedagogik. Dessa förgivettaganden är ofta så självklara att några alternativ aldrig framträder. Därför sker inte heller någon egentlig musikpedagogisk diskussion.
En genomtänkt musikdidaktik vilar på en genomtänkt musikmetodisk grund, vilken i sin tur vilar på en genomtänkt musikpedagogisk grund. Sensibus gör anspråk på allt detta, men inser ödmjukt att denna grund skulle vara ännu mera utvecklad, stabil och artikulerad om det fanns en levande diskussion, vilket det alltså inte gör.
Musikpedagogik inom Sensibus ramar
Förr handlade musikpedagogik om en enda sak: att på bästa möjliga sätt lära ut hur man handskas med ”den goda musiken”. Numera är musikpedagogik ett fält med flera olika grenar. Beroende på hur man gör sina kategorier kan det se ut på olika sätt. Exempelvis kan man se kategorierna
musik som pedagogiskt/socialt redskap respektive
pedagogik för att lära ut musik. Beroende på vilket perspektiv man som musiklärare har blir rimligen utgångspunkterna, de pedagogiska målen och de didaktiska vägvalen helt olika.
Detta är ett exempel på fenomen som sällan diskuteras, vare sig under utbildning eller inom kollegier. Ofta tas för givet att alla har samma grundsyn och därmed också samma mål med undervisningen. Det är dock alldeles fel. Istället förekommer flera olika grundsyner och målsättningar och alla lärare har sina personliga måttstockar för hur man lyckas. Eftersom man inte alltid känner till kollegornas utgångspunkter har man inte heller alltid förståelse för deras agerande och strategier. Detta medför att de blir felaktigt värderade och att man missar möjligheter till goda samarbeten och optimal organisation på musikskolan. Det är ett problem för det står i vägen för musikpedagogikens utveckling och status.
Därför finns all anledning att utforska och kartlägga musiklärares olika attityder och värderingar. I och med
Olle Tivenius doktorsavhandling
Musiklärartyper är detta arbete påbörjat och fortsättningsforskning är igång. Att beakta alla olika musiklärartyper och inventera vad var och en av dem är bäst på innebär dels att vidga det musikpedagogiska fältet, dels en möjlighet att effektivisera musikpedagogiken; rätt typ för varje uppgift. Såväl inom utbildning som på de lokala musikskolorna finns utrymme för, och behövs, alla olika typer. Och alla typer förtjänar att behandlas med respekt och förståelse.
Varje typ skulle kunna artikulera sin specifika musikpedagogiska filosofi. Därigenom skulle de tydliggöra sig själva, inte bara inför kollegor, utan också inför sig själva och därmed kunna formulera sina mål och den metodik och didaktik som är optimal för sin inriktning. Överhuvudtaget har ämnet musikpedagogik blivit så stort och fått så många inriktningar som alla har anspråk på giltighet att ämnet snart inte längre är överskådligt. Olle Tivenius vill visa att dessa artikulationer är nödvändiga för att utveckla ämnet och att det är möjligt och rimligt. Det går inte an att peka med hela handen, hur frestande det än kan kännas. Var och en måste engagera sin fantasi och kreativitet utifrån sina förutsättningar och villkor.
Olle Tivenius och Sensibus har en konkret artikulation av musikpedagogisk filosofi med korresponderande detaljerade didaktiska konsekvenser. Denna är under ständig utveckling vilket hör till sakens natur. Denna presenteras på sidan
Musikpedagogisk filosofi, under rubriken
Sensibus musikpedagogiska filosofi. Sensibusmetoden, vilken innebär den praktiska tillämpningen, presenteras på sidan
Sensibusmetoden.
